När man är på tjocken med fem veckor kvar till förlossningen och dessutom har 10 kilo mer på kroppen än vad man brukar ha så ska man inte titta på Victoria's Secret Fashion Show. Det är numera konstaterat.

Att bada är underbart. Det varma vattnet får sammandragningarna att kännas mycket mindre och dessutom känner man sig lätt som en fjäder när man ligger där i och flyter. Men sen tappar man ur vattnet och i takt med att vattnet rinner ur så känner man hur tyngden kommer tillbaka och hur magen åter igen känns som ett stort bowlingklot. Sen glider man över på sidan (om man har ett badkar som är tillräckligt brett - man vill ju inte fastna på tvären) och tar tag med armarna och häver sig upp på knä. Ett nytt tag och man häver sig upp till stående. Sen kommer det roliga - man ska få benen över kanten och ner på golvet också!

Golvet här hemma sitter alldeles för lågt. Från och med imorgon totalvägrar jag att plocka upp något från golvet överhuvudtaget. Det räcker med att försöka få på sig strumpor, eller ännu värre - SKOR! För att lyckas nå fötterna krävs det en kraftansträngning som hade imponerat på de flesta. Jag måste hålla andan för lungorna får inte plats i kroppen om jag ska böja mig. Jag blir blå i ansiktet och brölar som en älgko. Sen upp igen för att andas. Tyvärr måste man ju göra allting två gånger med då man har två fötter. Tur att man iallafall har en karl här hemma som kan sätta på strumpor.

Nu väger bebisen nästan 2,5 kg och är ungefär 45 cm l ång. Du kanske kan se en armbåge, fot eller ett huvud sticka ut på magen, när den rör och sträcker på sig. Eftersom livmoderns väggar och din mage sträcks alltmer och blir tunnare, kommer mer ljus in och bebisen kommer att utveckla tydligare dygnsrytm. Denna vecka kan bebisen stoltsera med fingernaglar och ett par fullt fungerande njurar. Levern kan nu också bryta ner en del avfallsprodukter. Din navel har också sträckts och sticker förmodligen ut. Eventuellt känner du dig andfådd nu när livmodern har växt så att dess ovandel sticker upp i bröstkorgen. Försök ställa dig på alla fyra om du vill ta djupare andetag. Fortsätt dricka mycket vatten även om du behöver kissa så ofta att du lika gärna skulle kunna flytta in på toa – bebisen behöver denna vätska. Däremot kan det vara klokt att dra ner på urindrivande drycker som té och kaffe.

Livmoderns övre del har nu vuxit ungefär 15 cm ovanför nave ln och din viktökning ligger sannolikt omkring 12 till 15 kg. De flesta kvinnor börjar känna rejält sig tunga och otympliga och börjar tänka “ska bebisen aldrig komma ut?”. Vissa får problem med att äta och att andas djupt. Det kan då vara bra att äta lite men ofta för att inte ytterligare öka sitt obehag.

Livmoderhalsen kommer att börja utvidgas under de kommande veckorna för att bebisens huvud och kropp så småningom skall kunna passera ut genom förlossningskanalen. Livmoderhalsen behöver vara 10 cm öppen för att bebisen skall kunna förlösas. Om det känns tungt just nu, håll ut! Det är bara några få veckor kvar och alla besvär och obehag kommer snart att få sin belöning!

Igår så började ju mellandagsrean och jag tänkte att det kan ju inte skada att springa ut på stan en liten sväng iallafall. Men jovisst kan det skada. Min mage och min foglossning gör mig lite mindre smidig än vanligt och det i kombination med tjejer inne på H&M eller Gina Tricot är rent livsfarligt. H&M smet jag igenom så fort jag bara kunde och tänkte att jag skulle satsa helhjärtat på Gina istället. Två meter innanför de dörrarna knuffades jag in i ett hörn och blev stående där och funderade på om jag skulle ringa backup som skulle få lotsa mig ut. Men istället gjorde jag magen lite mera synlig och tänkte att folk kanske skulle flytta på sig en cm men icke. Jag tryckte mig ut och stötte emot två lite yngre tjejer som gav mig onda ögat. Underbara människor. Sen gick jag raka vägen till älskling på Carlings och åt lunch med honom. När jag skulle hem gick jag över torget. Jag är väl inte så dum att jag går samma väg tillbaka.

För tillfället sitter jag med färg i håret och vill klia bort min skalp. Varför ska det klia så förbannat när man färgar håret? Man borde kanske tycka att jag borde vara van med tanke på att jag plågade mig själv med blekning som i stort sätt frätte hål på huden, men nej, jag är inte van. Och nej, jag tål egentligen varken blekning eller färg. Och jag kan inte nog poängtera hur mycket jag saknar mitt ljusa hår. En vacker dag om flerafleraflera år när mitt hår är helt friskt och härligt ska det få sin comeback.

Mysmys julafton var det igår. Vi firade här hemma hos oss tillsammans med min mamma och lillebror. Var faktiskt väldigt skönt att vara hemma och slippa vara de som skulle gå hem. Sen mös vi bara ner oss i sängen. Snart ska vi hem till svärmor en liten sväng bara och ikväll ska jag till Sanna där det blir reunion för tjejfältgruppen. Härligt!

I måndags glömde jag att lägga ut den nya graviditetsveckan så det kommer nu istället. Helt ofattbart att jag har en sån pass stor skrutt i magen, trots att han är lite mindre än genomsnittet.

Nu kanske du märker att dina ringar inte passar längre, att händer och fötter svullnar, detta beror på att vätska samlas i kroppen. Tänk på att inte förvärra det med att använda åtsittande kläder som bromsar blodflödet. Din kropp har ökat mängden blod med 50 % under graviditetens två första tredjedelar men från vecka 34 håller sig blodmängden konstant fram till förl ossningen. Omkring denna vecka är moderkakan fullmogen och därefter börjar den åldras.

Barnet är ca 46 cm långt och vikten ungefär 2,3 kg. Det kan skilja på ljus och mörker. Om solen skulle lysa på magen kommer barnet att bada i ett rött sken. Naglarna på de pyttesmå fingertopparna är vassa. Nu kan barnet själv bekämpa lätta infektioner med sitt immunförsvar. Det är för stort att flyta omkring i fostervattnet och rörelserna blir större och långsammare. Ibland kan en del barn fixera huvudet i denna vecka, det vill säga lägga sig tillrätta i bäckenöppningen. Ungefär 3-4% av alla barn lägger sig med stjärten eller benen ned mot bäckenöppningen s.k. sätesbjudning/fotbjudning. Då är det möjligt att en läkare försöker få fostret att vända sig rätt i livmodern, men det sker först i vecka 37 och kallas yttre vändning. Läkaren försöker då genom försiktig massage av buken förmå barnet att göra en kullerbytta i magen. Detta sker i regel på sjukhus under övervakning av mor och barn. Är det tvillingar som ni väntar kanske bara ett av barnen lägger sig med huvudet mot bäckenöppningen, medan syskonet lägger sig intill.

Nu är risken att det börjar kännas mer otympligt än tidigare att gå, det kan vara dags att redan nu planera för efter födseln genom att t ex köpa någon amningsbehå och några amningskläder.

Jag tror att bebisbus har vänt sig åt rätt håll! Numera lokaliserar jag bebisrumpan till strax under revbenen vilket känns helt underbart. Om det inte är så att han vänt på sig så vet jag inte vad han gjort för han ligger inte med huvudet uppåt längre iallafall. Fint det. Jag kan plötsligt andas bättre.

Igår så var jag iallafall på stan samt fikade med svärmor Lottie, Linda och Linnea. Självklart glömde jag kameran vilket är föga förvånande. Sen på kvällen så tog jag och Fredrik in granen och klädde den i guld och lite lila. Åh så mys det blev! Tyvärr fastnar ju inte det fina med granen på bild. Men nu är det iallafall ännu mera mysstämning här hemma. Idag har karln jobbat hela dagen (och jobbar fortfarande) så jag har pluggat, städat och gjort chokladkola i massor. Jag ska helt enkelt hålla mig till att göra sånt julgodis som jag kan, ingen jäkla knäck.

Hör och häpna, magen har vuxit! Var på mödravårdcentralen idag och mätte mage och lite sånt. Nu hade jag ett mått på 28 cm så min mage har äntligen vuxit lite. Jag ligger fortfarande under den nedersta kurvan men jag växer och det är skönt! Lillskrutten ligger dock fortfarande åt fel håll men han har iallafall några veckor på sig innan han måste vända sig. Vill ju helst undvika ett vändningsförsök eller i värsta fall kejsarsnitt.

Igår var iallafall Robin, Linda, Linnea och svärfar här och åt ett tidigt julbord med oss. Linnea är en sån söt liten tussunge som for runt här hemma. Jag glömde självklart bort att fota medans de var här men imorgon ska jag och Linda träffas för en fika och då ska jag absolut inte glömma att ta kort på mor och dotter.

Om cirka en halvtimme kommer förresten Agnes och hämtar mig, sen bär det av ut till Ida.

Min dator har fått spel och vägrar koppla upp sig mot internet, Fredriks har också protesterat (antagligen på grund av snön) så jag har inte kunnat skriva. Men nu så verkar det funka iallafall.

Igår sprang jag och mamma runt på stan i snön och köpte de sista julklapparna. Dessutom så fick jag ett par skor av mamma i tidig julklapp eftersom mina vinterstövlar inte gillar snö och slask speciellt mycket. Dessa nya kan jag iallafall trava runt i utan att bli blött och utan att halka och trilla på magen. Kvällen spenderade jag sen hemma hos Sanna med henne, Ida och Agnes. Sannas syster Minnea, hennes man daniel och deras dotter Malla var där en stund också och drack lite vin. Men jag var rätt trött och gick sen hem. Hemma luktade den revbensspjäll som mannen min gjort medans jag var borta. Vi ska nämligen ha lite julmiddag här ikväll. Fredriks bror Robin, Linda och deras dotter Linnea kommer hit. Så nu springer karln runt och dammsuger och städar. Jag springer upp och ner i tvättstugan och snart ska jag börja förbereda lite mat, slå in julklappar och duscha. Förresten så älskar jag att det är massor med snö ute.

Idag är jag jäkligt nöjd med mig själv. Anledningen är att jag klarade vår humanbiologitenta! Wooohhhooo, har jag lust att skrika. Men jag firar istället på ett lite tystare vis med respekt för våra grannar; äter lussebullar med kall mjölk tills det inte får plats mer i magen (läs: tills lussebullarna tar slut). Förresten så var jag hemma hos mamma idag och lånade med mig frisörsaxen, imorgon blir det en comeback för luggen.

Ligger redan i sängen för jag är något otroligt trött. Men jag kan inte sova. Jag har fått ont av foglossningen på ställen jag knappt visste man kunde få ont på. Dessutom så har jag sammandragningar som gör magen till en hård liten boll. Men jag är glad att jag har dom för jag inbillar mig att dom som har mycket sammandragningar och förvärkar inte går över tiden lika ofta som dom som inte har det. Det finns antagligen ingen logik i det men i mitt huvud så låter det bra. Snart kommer Fredrik (mycket konstigt känns det att kalla honom vid sitt namn eftersom jag i stort sätt alltid tilltalar honom som baby, men eftersom det kommer en riktig liten baby snart så försöker jag lära mig att säga/skriva Fredrik) och gör mig sällskap i sängen och då ska jag lägga mig på hans bröst och få lite kli på ryggen.

Lillkillen i magen lever rövare och har placerat en fot långt ut i sidan på mig.

Inte en enda timme sömn i natt. Måttligt härligt kallas det. Den här dagen som skulle bli en riktigt fin och mysig dag  med baby känns helt åt helvete istället. Är hos mamma, det i sig är bara mysigt men det är allt annat. Läste studiehandledningen för de kommande veckorna och ville börja lipa. Dessutom så ska jag sitta på föreläsningar imorgon mellan 8.30-17.00. Det är det sista jag, min foglossning och huvudvärk känner för att tillbringa morgondagen med.

Jag sitter i en av mammas soffor med datorn på magen och en lussebulle på bordet. Men det är lugnt, jag är gravid och har därför dispens. Jag får alltså äta hur mycket jag vill av vad jag vill. Det tycker alla andra också. Förutom min barnmorska som är mycket noga med att poängtera att man som höggravid faktiskt bara behöver äta 300 kalorier extra varje dag. Jag nickar och säger självklart åt det hon säger men jag ljuger. I vilket fall som helst så befinner jag mig iallafall i mammas soffa. Ska stanna här och mysa tills de där hemma beger sig ut. Mamma har kort vid sidan av sin säng. Fint, tycker jag.

 

 

Jag gör ett bloggförsök.

Jag har upptäckt att det är otroligt många nyblivna mammor som bloggar flitigt. Det beror antagligen inte på att de inte ha något att göra på dagarna. Min gissning är att man har mer bebisprat än vad någon orkar lyssna till så utvägen är en blogg. Vilket i sin tur leder till att andra hemmamammor har något att läsa. Nu är ju jag inte riktigt där än. Jag är ju bara i vecka 32. Men det kanske är lika bra att börja innan. Jag har ju faktiskt en massa gravidprat att ventilera och antagligen en massa gnäll om hur ansträngande de fem sista veckorna i skolan kommer vara. Jag och min kropp är nämligen absolut redo för att börja gå hemma.

Det som dock stör mig mest är att den här bloggen är så himla ful. Jag är ju tyvärr inte välsignad med en designa-blogg-gåva. Jag vill ha något svart/vitt och enkelt men jag fattar som sagt ingenting. Jag ska försöka hitta någon som kan få ordning på detta åt mig.

Just nu så bökar lillskrutt i magen för fulla muggar, vår ena kise försöker balansera uppepå kalaskulan och jag äter en apelsin. Om ett par timmar så tänker jag lämna hemmet och bege mig till mamma. Ikväll kommer det nämligen vara lite carlingsfest här och jag har blivit utkastad av sambon (läs: jag är för gravid för att orka med tillställningar så det är för mitt eget bästa).