Imorgon går jag in i vecka 33 (32+0). Den här bilden är väl egentligen någon vecka gammal men jag tycker inte att min mage blivit något synligt större. Den är rätt rolig, min mage. Det är iallafall vad jag får höra, att den är liten och rolig. Det är ju bra att jag och min mage kan glädja andra. Lillskrutten ligger fortfarande i säte, alltså med rumpestumpen ner och huvudet upp. En stund varje kväll så ställer jag mig på alla fyra i sängen, sen lägger jag ner bröstet och putar upp med rumpan. Jag är inte alls konstig, man ska göra så. Det ska tydligen göra att bebis kanske vänder sig åt rätt håll. Hittils har det uppenbarligen inte fungerat men jag fortsätter eftersom jag antagligen roar grannarna med fönster tvärs över.