Imorse var jag och Charlie på mammabarngympa. Charlie var utan tvekan absolut minst av alla barnen. Först nöjde sig han med att ligga på en filt och kolla på mig men efter en stund tröttnade han och fick vara i min famn samtidigt som jag försökte gympa på så gott jag kunde. Men efter ett tag somnade han och fick ligga på en filt på golvet igen. Jag förstår ju dock inte hur man kan sova i ett rum fullt med mammor som hoppar omkring och barn som kryper och tjoar, haha.

En sak är iallafall säker, det är inte mycket till magmuskler kvar i min mage.