Idag blir Charlie tio hela dagar. Tiden bara rinner iväg. När man har en så pass pigg och icke sovande bebis så varken hinner man eller orkar man mycket. Det känns som om man har så mycket måsten, så mycket man ska hinna och så många man ska träffa. Att träffa sina nära vänner och sin släkt är inte jobbigt, det är bara härligt och kul. Men sen finns det tusen bekanta som man självklart också vill träffa, men man varken orkar eller hinner. Jag är en sån person som får dåligt samvete över nästan allting. Men nu så försöker jag verkliigen att inte ha det. Jag vill bara njuta av mitt underbara lilla pyre. Och eftersom han knappt sover så måste jag ta vara på hans små powernap och vila då jag med. Jag vet ju att alla kommer få träffa honom, jag har bara så dåligt samvete över att jag inte orkar riktigt än.

Idag var vi förresten på vårt första besök på BVC. Sen vi åkte hem från BB för en vecka sen så har Charlie gått upp 360gram. Det är massor sa vår härliga distriktsjuksköterska. Det är skönt att slippa oroa sig över om han får i sig tillräckligt med mat.