Natten till idag sov jag nada, noll, nothing. Charlie vaknade, "vaknade" eller grät i sömen minst en gång i kvarten. Stackars lilla skrutt. Ibland blev han lugn av att ligga med tutten i munnen men annars fick jag sitta med honom i famnen. Jag vet inte vad det var. Men jag har för mig att de har någon utvecklingsperiod nån gång kring tre månader. Jag hoppas för hans och min skull att han sover bättre i natt. Natten börjar nu. Nattinatt!